Jag måste bara ägna ett inlägg åt att berömma mej själv. Jag insåg idag hur sjukt duktig jag är som pluggar på universitetet. Många kan se det som en självklarhet, något som är en given del av livet. Och visst, det är det för mej också. Jag har alltid vetat (sen jag var 13) att jag ville bli sjuksköterska, så för mej var det självklart att plugga vidare. Men trots självklartheten så är det ändå en bedrift. Så alla ni som också pluggar på universitet eller högskola, ni förtjänar en klapp på huvudet och en liten egoboost.
Att plugga är många gånger tufft, mycket tuffare än att jobba heltid. För skillnaden mellan ett heltidsjobb och heltidsstudier är att man aldrig är ledig när man pluggar, man har alltid den där kommande tentan som ligger och gnager i huvudet, eller dagens redovisning som man är dödligt nervös inför, eller metodövningar som man måste förbereda sej inför, eller grupparbeten som man måste göra, man kan aldrig riktigt känna att man kan slappna av. Så känner åtminstone jag och jag är säker på att många håller med mej.
Den där redovisningen som jag talar om, den ägde rum idag. Vi var en grupp om 13 personer och jag skulle stå längst fram och läsa högt från mitt papper. Redovisning, högläsning, inför grupp, kanske tre utav dom värsta sakerna jag vet och det utsätter jag mej för nästan frivilligt. Så det förtjänar jag beröm från mej själv för, jag är duktig och jag kan bara jag ger mej FAAN på det!
Mitt första år på SSK-programmet var jobbigt jag halkade efter på tredje kursen (anatomi), sen var det kört. Det var jobbigt att pendla och jag tappade min pluggmotivation. När andra terminen var över så låg jag 5 tentor back. Augusti blev rå-plugg och jag kunde bocka för 3 tentor. Nu i November skrev jag den fjärde tentan och igår fick jag reda på att jag blev godkänd även där. Nu har jag bara en tenta kvar från första året och den är i Januari. Så ni ser, jag kan bara jag lägger ner lite energi.
Idag är jag stolt över mej själv! :)
Puss på er!
