Zandra med Zäta

Nu är pappsen och Gunilla i Barcelona. En del av mej hoppades faktiskt på att vulkanaskan skulle ställa in deras resa bara så att jag skulle slippa vara själv i Norrmjöle. (egoistiskt, ja) Jag får för mej att det spökar här och tycker inte alls om att tillbringa nätterna själva. Rickard är som tur är inte i Umeå, annars skulle nog han ta tillfället i akt och skrämma brallan av sin lillasyster som han så vänligt gjorde förra gången jag var själv här ute.

Det är värst om nätterna, det är då spökena visar sig vetni, så därför har jag fixat nattkamrater hela veckan ut, kanoon va? ;) Ikväll får vi se om Lelle kommer hit, annars kanske jag sover hos Madde och imorgon kommer Stina hit, sen i helgen blir det ju party för hela slanten så då slaggar jag förstås i stan på någon soffa någonstans, mest troligt hos Madde men det känns ju bra att fråga henne innan jag tar det för givet. :P


Under tiden jag skriver om min hemsökta lägenhet så ringer en journalist och frågar om jag vill vara med i en bok om barncancerfonden. Dom firar nämligen 30 års jubileum nästa år och ska göra en bok med fokus på överlevnad... och ja, jag har ju överlevt och är glad och full av inspiration. Behöver ni undra om jag tackade ja? Självklart gjorde jag det, linslus som jag är.

Nu ska jag gå och göra en macka och titta på private practice, en sjukhus serie som jag har fastnat lite smått för.

Puss på er!