Idag när jag var på gymmet och svettades kom en kille fram till mej... Han kände igen mej från förlossningen i somras, jag tog emot dom när dom kom och skulle föda. Helt otroligt att han kom ihåg att det var jag som tog emot dem, att jag slutade kl 15 den dagen och var jag var uppväxt. Medans jag knappt kände igen han från början. Men det är klart, vi har helt andra utgångspunkter: för dom är det den viktigast/bästa dagen i deras liv, för mej är det bara en vanlig (rolig) dag på jobbet.
Efter dagens indoorpass.
Jag blev glad att han kom fram och hälsa. Och dom var båda supernöjda med bemötandet, så jag klappar mej själv på huvudet för ert bra utfört jobb.
Dagens träning gick bra. Var sjukt opeppad, som jag har varit hela veckan nästan, men när jag väl tar mej iväg så kör jag hårt. Ingen vits att göra det halvhjärtat. Indoor och gym/ben+axlar avverkade jag idag. Benen ska fittas till nå rejält!
Puss på er!
