Min mor är bra gullig alltså... När jag var i Stockholm så lånade hon min lägenhet och sov här för att hon skulle på afterwork med jobbet. Idag när jag var förbi och hälsade på mamma så fick jag det här:
 
 
Tidig julklapp trodde jag, men det var bara som tack för att hon fick låna min säng. I paketet låg den här:
 
 
En ny kopp till min exklusiva samling. Nu äger jag tre av dessa skönheter. Lovely. Tack min älskade Mamma!
 
Puss på er!
När jag är uppe i tid och får äta frukost i lugn och ro, ja då har faktiskt morgonstund guld i mun. Sitter här med en kopp kaffe och njuter innan det är dags för dagens utmaningar. 


 
Jag hoppas att det är fler än jag som får njuta på morgonen.

25 dagar kvar! - längtar ihjäl mej.

Puss på er!
Jag har hittat ett nytt skäms-program nämligen Paradise hotel. Det sägs att det är bara idioter som ser på det programmet, men jag vet inte om det egentligen är så stor skillnad på det och andra dejtingprogram som bonde söker fru, ensam mamma söker etc. Eller joo, det är det ju, men alla dessa program-serier är ju rätt meningslösa och man blir ju knappast smartare av att se på dem. Men det kanske är det som är så jäkla härligt, att efter en hård dag med c-uppsatsskrivande kan jag slå mej till ro framför teven och se andra människor göra bort sej.

Fast jag kan bli tokig på vissa människor där inne. Dom är så otroligt ytliga så jag blir mörkrädd, är dom där människorna verkligen på riktigt? eller spelar dom en roll för att vinna? Jag hoppas innerligt på det sistnämnda. Jaja, ska inte dra någon lång recention av programmet, men jag vill bara säga att jag tycker det är klockren underhållning! Och den som säger något annat vågar bara inte erkänna sanningen tror jag ;)
 
 
 
Dags för sängen. Ny dag imorgon. En ny dag med uppsatsskrivande och det enda jag vet med säkerhet kommer att ske imorgon är att jag kommer slita mitt hår, för det har jag gjort konstant i tre veckors tid. Tror aldrig i mitt liv att jag har fattat så lite om så mycket som just nu. Suck - pust - stön!

Puss på er!
Är det något jag är allergisk mot så är det telefonsupport! Mitt Spotify har gjort om sej från Premium till Free, och jag som är något beroende av Spotify klarar inte av reklamavbrott stup i ett, och att jag inte kan lyssna på mobilen, därför ville jag att Telia skulle hjälpa mej.
 
Jag talar in mitt problem till en kvinnlig robot-röst och efter 15 minuters kö får jag hjälp. Efter ytterligare 15 minuter med supporten så säger hon att hon inte kan hjälpa mej, för hon sitter på mobila sidan och jag måste vända mej till fasta sidan. Suck - pust - stöööön! Så hon ber mej vänta ytterligare 5 minuter.

Äntligen, verkade jag ha kommit rätt! Systemet hade slängt ut mej, å nu skulle jag få en ny aktivering tydligen. Då säger jag till henne att jag vill ha ersättning för dom veckorna som jag har varit utan Spotify, fast jag har betalat abonemanget, för det vore väl på sin plats. Men detta yttrande gjorde att jag fick sitta i kö i ca 5 minuter till. 
 
Efter dom 5 minutrarna så kopplar hon mej till fasta sidan, och säger hejdå. Och i samband med det där hejdå:et så bryts samtalet!! Tror ni jag blir nå förbannad eller? Samtalet lär ju inte vara gratis direkt.
 
Som sagt, jag är allergisk mot support! Jag kanske rent utav HATAR support!!!!!
Jag kom visst ur uppdaterings-flowet här på bloggen, det blir lätt så för mej bevisligen. 

Idag vill jag i alla fall berätta om den fantastiska genombraiga konserten som jag, mina bröder och Jenni var på i fredags. Vi var senare än beräknat till stockholm, och jag som hade planerat min outfit för kvällen och framför allt sminkningen visste jag skulle ta tid, med sotning och lösögonfransar och allt sånt pyssel. Jag var stressad, mina bröder var lugna som filbunkar, vilket var ännu mer irriterande typ.
 
Vi hann inte käka någon middag i lugn och ro, så vi fick gå dit på tomma magar. Daniel och Rickard ttog varsin hamburgare på mackidonkan, men jag äter inte sånt skräp så jag avstod. Huvudsaken Daniel och Rickard inte går på tom mage så kan världen fortfarande existera och människorna runt omkring slipper vara rädda för sina liv. - Ja, båda mina bröder är extremt lättretade på tom mage, och i synnerhet om den tomma magen är fylld med alkohol i hopp om att stilla hungern.
 
Så med mätta magar gick vi in på Hovet, tog oss en öl och jag ställde mej i kö för att köpa en Avenged Sevenfold-tshirt, för det var jag bara tvungen att ha! Vi missade stora delar av första för-bandet, men det gjorde inget. Jag hade nämligen fått för mej att Device skulle vara förband, men sedan vi bokade biljetten hade dom tydligen bytt till Avatar (som jag aldig hört förut), därför blev det inte så intressant att lyssna på dom, det var intressantare att stå i baren ;)
 
Five finger death punch spelade och levererade! Nästan så att dom var lika bra som Avenged, men bara nästan. Sen kom det vi alla väntat på; Avenged Sevenfold!!! Jag var helt lyrisk och taggad upp till öronen! Vi hade dock bokat sittplatser av någon outgrundlig anledning, så vi var tvungen att sitta ner. Sitta ner på en hårdrockskonsert, går det? - Nej, inte om man heter Zandra Lindgren åtminstone. Jag trotsade såklart förbudet om att stå upp på sittplatserna... Jag ställde mej upp, blev tillsagd, satte mej ner, ställde mej upp, blev tillsagd, satte mej ner. Men till slut gick jag och ställde mej längst ner i trappen och då var det ingen som klaga.

Det bästa var i slutet på konserten när flera började gå från ståplatserna; då tiggde vi till oss några ståbiljetter och jag slinkte fram till en utav dom främsta raderna och fick stå obeskrivligt nära M. Shadow. GULD. Det var höjdpunkten! Nästa gång är det jag som står på första raden och det blir minsann inga sittplatser någon fler gång.
 




Ni ska ba veta vad jag fantiserar om den här karln ;)


Synd att det var tvunget att ta slut :( Det absolut bästa jag har gjort på länge!

(Skräpdåliga iphonebilder, ville uppleva konserten på plats, inte genom bilder)

Puss på er!
 
 
 
Vill egentligen gå och lägga mej NU! Det har varit en hård skoldag. Jag avslutade eftermiddagen med ett hårt indoorpass och lite gym på det. Så nu har jag förbrukat batterierna för dagen kan man säga. 

Innan jag får gå och lägga mej måste jag slänga ner lite kläder i resväskan för imorgon SMÄLLER DET!! Dagen jag har längtat efter länge, länge är äntligen här. Avenged Sevenfold på Hovet i Stockholm, jag kommer vara där!!! 

Bilen som ska ta oss till huvudstaden startar kl 07:30 imorgon och vi har laddat med musik av Avenged (såklart) och förbanden: Five finger death punch (som är awesome!) och Device (som är mindre awesome, men absolut värda att höra).

Juste, packa var det ja!

Puss på er!
Ni som följer min blogg kanske vet att jag har som drömmål i bänkpress 50 kg. 50 kg är inte mycket, men jag anser det som lagom för en tjej i min storlek. Jag är långt ifrån där ännu, för jag tränar inte bänkpress så mycket nu, men det är ett drömmål, som sagt, och kanske inte något som jag sliter hårt för att uppnå just nu.
 
Hur som haver så gick jag igenom gamla bilder och hittade bland annat den här:

Det här är på ett träningsläger (simning) i Thailand för 6 år sedan. På bilden får jag hjälp av min tränare att lyfta stången!! Jag orkar alltså inte ens 20kg, pinsamt! Det är förvisso lutande bänkpress, där man kanske är aningenss svagare, men ändå!!! (KLEN-ARMARNA)
 
Så man kan då minst sagt säga att jag har utvecklats under åren och konstigt vore väl annars med tanke på hur mycket tid jag har lagt ner på träning i mina dar. Men när jag simmade som mest så körde jag sällan styrketräning, något som kanske resulterade till att jag aldrig blev bättre än vad jag faktiskt blev. För idag när jag åker på tävling (vilket inte är jätteofta, men det händer), så ligger jag nära mina personliga rekord och ibland perssar jag till och med, med betydligt mindre träning i kroppen än vad jag hade när jag gjorde min elitsatsning. Det beror på att jag är kanske dubbelt så stark nu än vad jag var i tonåren, och även om jag är bäst på längre distanser så behövs muskler och styrka även där.

Efter att ha sett den här bilden så kanske jag ska ta upp min bänkpress-satsning igen? Det tåls att fundera på.

Puss på er!
 
Är precis hemkommen från en karriärkväll med vårdförbundet. Dom bjöd på mat (sallad med räkor, jag åt sallad och petade bort räkorna, kände mej väldigt vuxen och mogen ;)) och pratade om vad vi som nyexaminerade sjuksköterskor ska tänka på när vi går på intervju, löneförhandlar och skriver anställningsavtal. Det var en hel del, minst sagt. Och mycket man ska akta sej för, för det förekommer oftare än vad man tror att arbetsgivaren försöker lura de som söker jobb. Så det gäller att läsa igenom det man skriver under.
 
Mycket bra tips under kvällen, men jag lär få repetera innan det är dags att söka jobb på riktigt. Avslutningsvis så tog en klasskompis upp det här med sjuksköterskeupproret (som kanske alla har hört talas om), 24.000 som ingångslön. Jag hänger inte med i svängarna tydligen, för nu har dom höjt till 25.000. Uppsala har redan fått igenom det tydligen och flera arbetsplatser i sthlm erbjuder 25.000, så varför ska inte vi i Norrland ha det liksom?
 
Jag tänker baskemej inte ta ett jobb under 25.000!! Nej, nu har jag satt ner foten... förut var jag mer av den åsikten "jag vill jobba som sjuksköterska, inte tjäna miljontals med pengar" och så är det fortfarande, för herregud, man utbildar sej inte till sjuksköterska om man vill bli välbetald, då väljer man läkarelinjen eller civilekonom eller civilinjengör. Man utbildar sej till sjuksköterska för att hjälpa människor, eller det är åtminstone mitt syfte, men för den sakens skull så tänker jag inte acceptera en lön som är bedrövlig efter 3 års universitetsstudier med studielån... 
 
I alla fall så rekomenderade kvinnorna från vårdförbundet att vi skulle börja tänka på att söka jobb redan i januari-februari... MY GOD, kände jag! Jag får panik över att jag snart är färdig. Helst hade jag velat plugga ett år till, eller kanske gå inskolning i 3 månader åtminstone innan jag börjar jobba självständigt. Men vet ni va? vi får två veckors inskolning, sen är det tänkt att jag ska vara självgående. Jag känner att det inte är rimligt, jag känner mej inte redo, HJÄLP! Nåja, jag har fortfarande en termin kvar, en termin med 13 veckors praktik, så jag kanske känner mej mer redo i juni.

Nu säger jag tack för mej! (för idag åtminstone)
 
Puss på er!
Nu har jag filat på mitt träningsschema. Kom fram till att det är bäst att planera vecka för vecka, så varje söndag eller måndag, så sätter jag mej ner och planerar kommande veckas träning när jag vet hur övriga veckans aktiviteter kommer att se ut. Jag är taggad!!!
 
Varje vecka kommer jag ha en "veckans utmaning" som är utöver den vanliga träningen. Har kommit på några hittills:
v.46 200 armhävningar på en vecka, fördelat hur jag vill. Utmaningen är att göra så många jag orkar på tå och sedan gå över till knästående.
v.47 Magträning. 10 st chrunches, 10 st fälla ner benen, 15 st sidocrunches + 15 st snabba pumpande sidocrunches. Detta upprepas 3 gånger. Utmaningen är att göra det passet minst 4 gånger under veckan.
v.48 100 squats/dag. Utmaningen är att gå så djupt som möjligt och blanda breda och smala squats.

Som ni ser börjar inte utmaningen förens nästa vecka, jag mjukstartar lite den här veckan.
 
Puss på er!
Jag lovade på instagram igårkväll att jag skulle pallra mej till gymmet idag och jag höll minsann vad jag lovade! En timmes genomkörare av kroppen, nu har kroppen vaknat från mitt tillfälliga ide. Härligt! Och för att jag ska hålla motivation och disciplin uppe så ska jag fila på ett träningsschema, men det blir morgondagens aktivitet. Nu är det god tid att sova!!


Puss på er!
Förra helgen var jag nere i Skåne och firade mina goda vänner, Malin och Kaowe som fyllde 50 år (24+26). Det var väldigt roligt att få komma iväg och framför allt var det superkul att flyga flygplan igen!1 Jag har inte flugit sen Sthlmsresan med brudarna förra våren, så det var på tiden att jag tog mej upp i luften igen. Älskar att flyga. Nog om det nu, åter till firandet.
 
Vi var sammanlagt 12 pers som kom till tillställningen och det var en lagom skara människor, man hann prata med alla och uppdatera sej om vart alla befann sej i livet sedan sist vi sågs. Det är så himla underbart att träffa det här gänget för jag känner att jag kan vara mej själv till 100% och även om vi bor långt ifrån varandra så känns det som att varje gång vi ses så  känns det som att vi aldrig har varit i från varandra. Superhärligt att ha sånna vänner. Lovely!
 
Höjdpunkten med helgen för mej personligen var nog när Stina frågade mej om jag ville bli gudmor åt deras lilla knodd, som är beräknad i mars. Jag kändes mej så himla rörd  och hedrad att jag fick frågan och jag behövde inte ens fundera innan jag sa ja. Jag är fortfarande osäker på vad som förväntas av mej, men jag antar att det är att bara finnas där och en extra människa som kan skämma bort deras unge ;) Jag tackar Stina och Emil för den äran och jag ska inte göra er besvikna <3
 
Jo, åter till firandet ;) temat på festen var "såhär ser du mej inte när jag är 50år". Jag och Emy kom av en slump på att vi kunde vara tvillingar (för det kan vi garantera att vi inte kommer vara när vi är 50), sen spårade det ur lite grann och vi blev Lady Gaga-look-a-like-amatörer typ :P Blev inte riktigt som vi tänkt oss kanske, men det blev bra ändå. lite bilder kommer nu, men min kamera var oladdad och dog ganska snabbt, men ett litet smakprov på festen iaf.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Puss på er!
Dags å blogga kanske. 
 
Snart äre tentaskrivning, närmare bestämt kl 13. Jag funderar starkt på att inte gå... Är så oförberedd för jag har varit sjuk och hängig hela veckan. Men jo, det är klart jag ska skriva, får göra mitt bästa å sen finns det alltid omtentor, jag om någon borde ju veta det ;)
 
Senare idag ska jag till Emma och kolla på vampire diaries. Våra avkopplande, mysiga fredagkvällar är tillbaka. 
 
Träna hade varit trevligt också, men jag får tusan inte bukt på den här förkylningen! Efter helgen kanske.
 
Tråkig uppdatering idag, roligare kommer (hoppas jag).
 

Sjukling påväg till tentan...
 
 
Puss på er!