27 Aug

14:26

Greys anatomy

1kommentarer
Jag har sträcksett Greys anatomy under sommaren, är nu på säsong sju. Slutet på säsong sex, omygod!!!! Sjukt spännande. Jag skulle bara se ett avsnitt till, men det slutade med att det blev tre avsnitt till för jag var tvungen att veta hur det gick.

Det jag ville skriva om idag, som är kopplat till Greys Anatomy, är att i ett avsnitt i början på sjunde säsongen (första eller andra, kommer inte ihåg), så är det en kille som har osteosarkom - skelettcancer i benet, alltså precis samma cancer som jag hade. Han höll på med balett och vägrade låta kirurgerna kapa hans ben, så dom hittade någon ny metod som bara var testad ett 5tal gånger i hela världen. Den här metoden gjorde att han kunde behålla sitt ben, och verkade slippa cellgifter.

En till sak från serien (säsong 7, episod 6), så får en kille transplanterade armar. Från att ha haft två stumpar till armar så fick han sen två helt funktionella armar, med full känsel och full rörlighet.

Nu till min fundering: Är det här möjligt? Eller är det bara något hokuspokus som ressigörerna hittar på för att få tittare? Jag hade inte sagt nej till en ben-transplantation nämligen ;) Tänk att få gå på två ben! Fatta känslan för en som har varit utan ena benet i mer än hälften av sitt liv. Men det känns som att mycket utav det är hokuspokus ändå, men jag kan ju alltid drömma ;)

Puss på er!


Min historia
Kommentera

22 Aug

19:54

Mår bra av träning

0kommentarer

I veckan har jag tränat bra. 9 timmar på en vecka, det är ju inte fy skam. Det känns att endorfinerna strömmar igenom min kropp, jag mår bra av att träna, men vem gör inte det?!

Håller på med tentaplugg för fulla muggar. Det går bra, jag ser nästan framemot tentan, mycket märklig känsla. Har tagit för vana att sitta på iksu och plugga, och när det behövs avbrott för hjärnan att återhämta sej så går jag och gymmar eller kör något pass. Jättebra vana. Plugg och träning går bra ihop!

I helgen blir det jobb på förlossningen! Jag längtar! Det var väldigt vemodigt att lämna det stället förra söndagen, men jag visste ju att jag skulle få komma tillbaka. Jag har något att vara lycklig över; jag har världens bästa extraknäck! Hoppas det blir många tillfällen i höst och till våren som jag får möjlighet att jobba.

Babbel babbel och pladder pladder, som vanligt på min blogg ;)

Puss på er!

https://cdn3.cdnme.se/342461/7-3/pic_52164fbfddf2b366474fbaf9.jpg" class="image">

Blandat
Kommentera

20 Aug

21:51

HISS och DISS!

0kommentarer
Dagens hiss: är till mej själv, som idag har läst en insändare i vk OM MEJ! Applåder till mej och min barnmorske kollega Marie. Blev så himla stolt och rörd när jag läste det. Det känns jättekul att jag kan göra så gott intryck och så stor skillnad för någon. 

 
 
Dagens diss: känner ni till den där känslan när man har berätta något för någon, och i samma sekund ångrar man att man sa något. Jag har fått den känslan mycket på senaste tiden. 
 
Jag vet att jag själv är väldigt försdomsfull, hey, vem är inte det? Men jag tycker att om jag berättar om någon jag tycker om, då bemöter man, som vän, inte det med "Jag tycker inte om hon/han" "hon/han är så himla omogen" osv. Kära vänner, känner ni denna person?? Jag skulle nog kunna svara NEJ på den frågan. Innan man lär känna någon så tycker jag att det är fel att komma med sånna kommentarer. Men eftersom att jag inte har någon garanti på att dom kommentarerna kommer sluta komma, så kanske jag bestämmer mej för att inte berätta... För jag klarar inte av negativitet just nu, jag har nog utav det själv, behöver det inte från andra också!!

Puss på er!
 
Blandat
Kommentera

06 Aug

17:11

Deja vu.

1kommentarer
En alldeles vanliga dag på jobbet är avslutad och när jag kom hem satte jag mej i solstolen på gården och läste lite bok ett tag. Jag tröttnar snabbt på att sola när det inte finns tillgång till att bada, sol och bad hör liksom ihop.

Idag fick jag en känsla, kanske inte riktigt en deja vu-känsla, men jag mindes mitt förflutna... vad heter det då? För Deja vu är väl när det känns som att man har upplevt en sak innan, fast man inte har det. Men idag blev jag bara påmind, och det var ingen trevlig påminnelse:
 
Jag stod nämligen i en, utav många hissar på jobbet, skulle gå med biologiskt avfall till kulverten. Plötsligt slogs jag utav tanken, här har jag spytt! Och sen fick jag sortera i minnesbalken hur, när och varför? - Jo, det var nämligen den hissen som jag åkte i, varje gång jag skulle till barn 3 för att starta upp en ny cellgiftsbehandling. Och som bekant för många, så blir man snabbt illamående efter att ha fått cellgifter, vilket jag alltid blev så fort påsen med cellgifter var kopplad till min CVK och cellgifterna droppade sakta in i mitt blod.
 
Hissen blev som en barriär mellan friska Zandra och jättesjuka Zandra. För i bilen på väg till sjukhuset kunde jag må bra, vara pigg och inte det minsta illamående. Väl inne i sjukhuset, när jag satt i min rullstol och blev styrd av pappa eller mamma, så gick humöret ner, jag var inte längre pigg och illamåendet började göra sej påmint. Av att bara känna lukten i hissen så blev jag påmind om vad som väntade när jag ankom till avdelningen... Första gången spydde jag rakt ut i hissen, men sen lärde vi oss att alltid ha en spypåse till hands ;)

Det är märkligt hur lukter kan vara så starkt kopplat till minnet och till en otrevlig händelse, eller trevli händelse för den delen. Idag när jag stod i hissen så tyckte jag inte att det luktade något speciellt. 
 
Puss på er!
Min historia
Kommentera

02 Aug

16:29

Blogga lite då

0kommentarer

Jag är sjukt dålig på att uppdatera, jag vet. Men saken är den; det händer inte så mycket mer än att jag jobbar och det får jag ju inte skriva om, vilket är tråkigt för jag skulle gärna dela med mej av allt. Ännu en baksida med yrket. Dens andra baksidan är att jag inte får ha fina naglar, så nu när jag är ledig över helgen har jag målat naglarna, då känner jag mej som mej själv igen.

I dag har jag fått assistera vid ett kejsarsnitt, sjukt coolt. Jag fick skrubba händerna sådär som på Greys anatomy. Och sen fick jag gå in i op-salen och bli påklädd av en op-sköterska. Steril rock, sterila handskar och rör ingenting!! Det var jättekul. Trivdes rätt bra där inne, lätt något jag kommer gilla att göra när jag blir barnmorska;)

Nu är det bara en vecka kvar på förlossningen. Fatta att 8 veckor har gått så jävla fort och jag har trivts hur bra som helst (tjatar på om det, jag vet). Nästa vecka är det fullt ös, medvetslös. Jag avslutar min sommar på förlossningen med en 6 dagars vecka. Det blir hårt, men roligt!

Men nu ska jag åka ut till Kvillskär, där mormor och morfar, morbror med barn och mamma är, så det kommer bli en mysig helg i solen, vi havet. Lovely!

Puss på er!

(Såhär kan det se ut; en lugn dag på förlossningen med bästa kollegan Jessica)

Blandat
Kommentera