Zandra med Zäta

När man är på bättringsvägen efter en sjukdom så brukar man ju säga att man är uppe på bena(benen) men ja, jag är inte riktigt där än. Än så länge är jag bara uppe på benet. Men nå mycket värt har jag inte gjort ändå, men jag tänker sätta mej och plugga lite grann nu. Och till middag får jag fiiiinbesök! 

 

Haha, nu när jag sitter här och tänker på vad jag har för värt att skriva om så kom jag på sjukaste drömmen jag hade i natt. Sjukaste! Jag drömde att det var OS i London och jag var där. Inte som simmare utan bara support. Men när tjejen i min klass blev sjuk så blev jag erbjuden att hoppa in och simma hennes lopp, inte vilket lopp som helst utan min paradgren 800 m frisim. 800 meter är inget man hoppar i och gör sådär med en klackspark, nää, det krävs träning, träning och åter träning för att ens överleva loppet. Men i drömmen tänkte jag "tjja, jag har ju kört lite gym iaf, det borde gå" Så jag tackade ja och hoppade i och simmade. Allt gick som smort, jag vann till och med loppet och satte världsrekord. Oj, vilken uppståndelse det blev. Guld-tjejen från Umeå....

Drömmar kan vara för himla härliga ibland, eller hur?!



Puss på er!