Zandra med Zäta

I onsdags hade vi studiebesök på blodcentralen. Jag antar att syftet var att värva blodgivare, för alla studenter i våran årskurs verkar få fara dit. Men ni ska veta att det var JÄTTEintressant. Att få se vad dom gör med blodet efter att dom har tappat det, hur det centrifugeras för att separera Erytrocyter, plasma och trombocyter från varandra, vilka blodgrupper som är mest attraktiva när det gäller blodgivning, hur man gör när man behöver ge blod till spädbarn.

En intressant sak som jag fick med mej därifrån var den ovanliga blodgruppen Lilla-p. Som säkert dom flesta vet så finns det 0, AB, A, B ocks kan man vara antingen Rh negativ eller Rh positiv. Men det finns även en blodgrupp som heter lilla-p som man sällan, nästan aldrig hör talas om vilket beror på att den är så ovanlig. Jag får inte upp några siffror på hur många i världen som har den. Den finns i Asien, afrika och lilla Sverige. I Sverige är det ett 100tal som har blodgruppen lilla-p och det som gör den lite problematisk är att man kan bara ta emot blod från andra med lilla-p. I Umeå har vi det största lagret av blodpåsar med lilla-p, så det händer att blodcentralen här i Umeå från skicka till Asien om dom behöver. Blev lite luddigt det här... men det var extremt intressant! 

Jag bubblade av frågor så det drog ut på tiden å det grövsta. Jag måste nog ha en till dag där. I alla fall så fick jag bekräftat att jag inte får ge blod, och inte av den anledningen som jag trodde från början (att jag har lågt immunförsvar och för att jag har haft cancer), nä, det var helt enkelt för att jag väger för lite. Jag väger ca 50-51 nu, men då väger jag mej alltid med protes, så utan protes väger jag ca 49 och gränsen för att få ge blod går vid 50 kg. Och det är ju självklart utan protes som räknas eftersom att dom räknar ut min totala blodvolym utifrån det, och det finns ju inget blod i träbenet ;). Så alltså behöver jag inte fundera länge om jag kan vara blodgivare. 

Jag borde iofs äta upp mej, för jag har en bra blodgrupp som kan ge blod till nästan alla, men med tanke på min sjukdomshistoria så är det kanske bäst att jag låter bli. Jag är tillräckligt trött som det är, hur ska det då bli om jag tappar 450 ml blod 3 ggr/år. 

Nu ska jag runda av, finns mkt mer att berätta men jag ska inte tråka ut mina läsare ;) vem hade trott att blodcentralen skulle vara ett sånt intressant ställe? 

Puss på er!