Zandra med Zäta

En alldeles vanliga dag på jobbet är avslutad och när jag kom hem satte jag mej i solstolen på gården och läste lite bok ett tag. Jag tröttnar snabbt på att sola när det inte finns tillgång till att bada, sol och bad hör liksom ihop.

Idag fick jag en känsla, kanske inte riktigt en deja vu-känsla, men jag mindes mitt förflutna... vad heter det då? För Deja vu är väl när det känns som att man har upplevt en sak innan, fast man inte har det. Men idag blev jag bara påmind, och det var ingen trevlig påminnelse:

 

Jag stod nämligen i en, utav många hissar på jobbet, skulle gå med biologiskt avfall till kulverten. Plötsligt slogs jag utav tanken, här har jag spytt! Och sen fick jag sortera i minnesbalken hur, när och varför? - Jo, det var nämligen den hissen som jag åkte i, varje gång jag skulle till barn 3 för att starta upp en ny cellgiftsbehandling. Och som bekant för många, så blir man snabbt illamående efter att ha fått cellgifter, vilket jag alltid blev så fort påsen med cellgifter var kopplad till min CVK och cellgifterna droppade sakta in i mitt blod.

 

Hissen blev som en barriär mellan friska Zandra och jättesjuka Zandra. För i bilen på väg till sjukhuset kunde jag må bra, vara pigg och inte det minsta illamående. Väl inne i sjukhuset, när jag satt i min rullstol och blev styrd av pappa eller mamma, så gick humöret ner, jag var inte längre pigg och illamåendet började göra sej påmint. Av att bara känna lukten i hissen så blev jag påmind om vad som väntade när jag ankom till avdelningen... Första gången spydde jag rakt ut i hissen, men sen lärde vi oss att alltid ha en spypåse till hands ;)

Det är märkligt hur lukter kan vara så starkt kopplat till minnet och till en otrevlig händelse, eller trevli händelse för den delen. Idag när jag stod i hissen så tyckte jag inte att det luktade något speciellt.