Zandra med Zäta

Dagens hiss: är till mej själv, som idag har läst en insändare i vk OM MEJ! Applåder till mej och min barnmorske kollega Marie. Blev så himla stolt och rörd när jag läste det. Det känns jättekul att jag kan göra så gott intryck och så stor skillnad för någon. 

 

Dagens diss: känner ni till den där känslan när man har berätta något för någon, och i samma sekund ångrar man att man sa något. Jag har fått den känslan mycket på senaste tiden. 

 

Jag vet att jag själv är väldigt försdomsfull, hey, vem är inte det? Men jag tycker att om jag berättar om någon jag tycker om, då bemöter man, som vän, inte det med "Jag tycker inte om hon/han" "hon/han är så himla omogen" osv. Kära vänner, känner ni denna person?? Jag skulle nog kunna svara NEJ på den frågan. Innan man lär känna någon så tycker jag att det är fel att komma med sånna kommentarer. Men eftersom att jag inte har någon garanti på att dom kommentarerna kommer sluta komma, så kanske jag bestämmer mej för att inte berätta... För jag klarar inte av negativitet just nu, jag har nog utav det själv, behöver det inte från andra också!!