Zandra med Zäta

Jag kom visst ur uppdaterings-flowet här på bloggen, det blir lätt så för mej bevisligen. 

Idag vill jag i alla fall berätta om den fantastiska genombraiga konserten som jag, mina bröder och Jenni var på i fredags. Vi var senare än beräknat till stockholm, och jag som hade planerat min outfit för kvällen och framför allt sminkningen visste jag skulle ta tid, med sotning och lösögonfransar och allt sånt pyssel. Jag var stressad, mina bröder var lugna som filbunkar, vilket var ännu mer irriterande typ.

 

Vi hann inte käka någon middag i lugn och ro, så vi fick gå dit på tomma magar. Daniel och Rickard ttog varsin hamburgare på mackidonkan, men jag äter inte sånt skräp så jag avstod. Huvudsaken Daniel och Rickard inte går på tom mage så kan världen fortfarande existera och människorna runt omkring slipper vara rädda för sina liv. - Ja, båda mina bröder är extremt lättretade på tom mage, och i synnerhet om den tomma magen är fylld med alkohol i hopp om att stilla hungern.

 

Så med mätta magar gick vi in på Hovet, tog oss en öl och jag ställde mej i kö för att köpa en Avenged Sevenfold-tshirt, för det var jag bara tvungen att ha! Vi missade stora delar av första för-bandet, men det gjorde inget. Jag hade nämligen fått för mej att Device skulle vara förband, men sedan vi bokade biljetten hade dom tydligen bytt till Avatar (som jag aldig hört förut), därför blev det inte så intressant att lyssna på dom, det var intressantare att stå i baren ;)

 

Five finger death punch spelade och levererade! Nästan så att dom var lika bra som Avenged, men bara nästan. Sen kom det vi alla väntat på; Avenged Sevenfold!!! Jag var helt lyrisk och taggad upp till öronen! Vi hade dock bokat sittplatser av någon outgrundlig anledning, så vi var tvungen att sitta ner. Sitta ner på en hårdrockskonsert, går det? - Nej, inte om man heter Zandra Lindgren åtminstone. Jag trotsade såklart förbudet om att stå upp på sittplatserna... Jag ställde mej upp, blev tillsagd, satte mej ner, ställde mej upp, blev tillsagd, satte mej ner. Men till slut gick jag och ställde mej längst ner i trappen och då var det ingen som klaga.