Zandra med Zäta

Är precis hemkommen från en karriärkväll med vårdförbundet. Dom bjöd på mat (sallad med räkor, jag åt sallad och petade bort räkorna, kände mej väldigt vuxen och mogen ;)) och pratade om vad vi som nyexaminerade sjuksköterskor ska tänka på när vi går på intervju, löneförhandlar och skriver anställningsavtal. Det var en hel del, minst sagt. Och mycket man ska akta sej för, för det förekommer oftare än vad man tror att arbetsgivaren försöker lura de som söker jobb. Så det gäller att läsa igenom det man skriver under.

 

Mycket bra tips under kvällen, men jag lär få repetera innan det är dags att söka jobb på riktigt. Avslutningsvis så tog en klasskompis upp det här med sjuksköterskeupproret (som kanske alla har hört talas om), 24.000 som ingångslön. Jag hänger inte med i svängarna tydligen, för nu har dom höjt till 25.000. Uppsala har redan fått igenom det tydligen och flera arbetsplatser i sthlm erbjuder 25.000, så varför ska inte vi i Norrland ha det liksom?

 

Jag tänker baskemej inte ta ett jobb under 25.000!! Nej, nu har jag satt ner foten... förut var jag mer av den åsikten "jag vill jobba som sjuksköterska, inte tjäna miljontals med pengar" och så är det fortfarande, för herregud, man utbildar sej inte till sjuksköterska om man vill bli välbetald, då väljer man läkarelinjen eller civilekonom eller civilinjengör. Man utbildar sej till sjuksköterska för att hjälpa människor, eller det är åtminstone mitt syfte, men för den sakens skull så tänker jag inte acceptera en lön som är bedrövlig efter 3 års universitetsstudier med studielån... 

 

I alla fall så rekomenderade kvinnorna från vårdförbundet att vi skulle börja tänka på att söka jobb redan i januari-februari... MY GOD, kände jag! Jag får panik över att jag snart är färdig. Helst hade jag velat plugga ett år till, eller kanske gå inskolning i 3 månader åtminstone innan jag börjar jobba självständigt. Men vet ni va? vi får två veckors inskolning, sen är det tänkt att jag ska vara självgående. Jag känner att det inte är rimligt, jag känner mej inte redo, HJÄLP! Nåja, jag har fortfarande en termin kvar, en termin med 13 veckors praktik, så jag kanske känner mej mer redo i juni.

Nu säger jag tack för mej! (för idag åtminstone)