Katastrofövning på polishögskolan

0kommentarer

Vi läser katastrofmedicin i skolan nu. Jätteintressant och kul, men ändå känner jag att jag förmodligen aldrig kommer att vilja bli ambulanssjukvårdare. Stort och brutalt ansvar där man ibland måste prioritera ner för skadade patienter pga att de tar för mycket resurser, resurser som kan kosta många andra liv som annars hade gått att rädda. Jag känner att jag inte skulle kunna fatta dom besluten helt enkelt. Det skulle äta upp mej innifrån att veta att jag skulle kunnat rädda den där patienten om det bara fanns tillräckligt med resurser. USCH! Men det är ju tur att det finns folk som ändå brinner för det, jag gör inte det helt enkelt.
 
Hur som haver, i måndags hade vi katastrofövning på polishögskolan, sjukt roligt! Alla i klassen fick verkligen ge utlopp för sina drama/skådespelartalanger. Inte för att jag själv har någon sån talang, men jag spelade min roll bra ändå, både som skademarkör och som ambulansvårdare.

Som skademarkör skulle jag vara medvetslös och ha en näsbensfraktur med snarkande andning:


HAHA! Väldigt snyggt jobb av Sandra som konstruerade såret på min näsa ;) Ja, på bilden är jag ju långt i från medvetslös.

Och här är mina sjuksköterskekamrater i full flärd att ta hand om de skadade patienterna som har varit med om att en åskådarläktare i Vännäs har rasat ihop. Alltså många höga fall och mycket brutna ben och tillochmed en underarmsamputation :O



Nog är det kul att rollspela ibland, men jag bävar för att vara med om något sådant här i skarpt läge! Uschabuscha!

Imorgon avslutas kursen med cambrotenta, den SKA gå bra! Så nu ska jag lägga upp lite struktur inför tentan, plugg plugg plugg.

Puss på er!


Kommentera

Publiceras ej